CNF:s forum

I tisdags reste jag ner till Växjö och min gode vän Sonny Serrestam. Blev väl mottagen och också bjuden på mat och dryck. Resten av kvällen, och sent dessutom, visade och berättade Sonny om sin fantastiska boksamling. Det blev en oförglömlig kväll, måste säga att det är enormt inspirerande att få ta del av andra samlares liv och hur de har byggt upp sina samlingar.

Jag steg upp efter en natt med mycket dålig sömn. 09.10 bar det av med X2000-tåg till Köpenhamn och Thomas Höjlands auktion med Tord Ekströms plåtmynt och medaljsamling. Vi var i Köpenhamn strax efter 11.00, tog en taxi och snart stegade vi in i Høijlands stora auktionshus för att leta oss fram till visningen av föremålen. Efter att registrerat oss var det dags att studera medaljerna och plåtmynten under lupp. Det var fantastiskt att få hålla och beskåda dessa små tingestar som Gunnar Ekström köpt från Vogels samling 1926. Att sedan lyckas komma över något av det bästa återstod att se.

Innan auktionen startade bjöds man på smörrebröd, något som danskarna är mästare på. Jag hann också fotografera några av besökarna, det var Bjarne, Christer, Jonny, Max, Sonny och Sten som fastnade på bild.

13.10 startade Thomas Høijland auktionen. Redan första utropet, en plåt från 1650, 1 Daler Silvermynt angav nivån på budgivningen. Efter drygt 30 minuter var samtliga 23 plåtar sålda till höga eller mycket höga priser. Man får beteckna slutpriserna som rekord för plåtmynt.
Dyrast blev 1 daler silvermynt 1655 som såldes för 150 000 DK och som i svenska pengar måste multipliceras med 1,92, alltså 288 000 kronor.

Sedan var det dags för medaljerna som var 64 till antalet. Omgående la jag märke till att Max M skulle bli en hård nöt att tas med. Snabbt kom nr 26 upp och den medaljen hade jag bestämt mig för att den skulle jag bara ha, ett liknande exemplar hade ingen sett sedan 1926. Max bjöd envist emot upp till 9 500. Att slutpriset blev 10 000 DKK (19190 SEK) var kanske i högsta laget, men vill man ha det bästa så får man vara beredd att betala – och det var jag.

Eftersom jag hade siktat in mig på några av topparna på personmedaljavdelningen så bjöd jag bara sparsamt på de följande kungliga. Nästa nummer var 72, en helt fantastik medalj i praktskick som jag verkligen tänkte ropa in. Samma visa igen: Max bjöd men jag gick vinnande ur striden. Nu hade jag två av de finaste objekten och nästa objekt som jag hade tänkt ropa på var nr 77, Hans Kristofer von Königsmarck. På budnivån 12 500 DKK la jag ner spaden, medaljen såldes på telefonbud för 13 000 DKK (24 900 SEK).

Nästa nummer var en annan Königsmarck, Otto Wilhelm, i praktskick! Återigen stoppade jag på nivån 13 000 DKK, nu var det Max som gick segrande ur med ett slutbudet 20 000 DKK. Han ropade dock inte in den för egen räkning, till vem vet jag inte.

Kände mig tillfreds med de två jag hade men nr 81 var också en medalj som jag gärna vill ha. Döm om min förvåning när klubban redan landade på 3 000 DKK, jag hade tänkt gå med till 6 000 DKK! Nu hade jag lite kvar av min budget så nr 84 hamnade också hos mig. Sista numret som jag ville ha var den stora medaljen över Samuel Åkerhielm, en bronsmedalj i praktskick. Den fick jag för 3 800 DKK, en aning högt tyckte jag men en så pampig medalj är inte fel att betala lite extra för.

Då var auktionen över och Tord Ekströms plåtmynt och medaljer var sålda! Jag summerade mina inköp och kände mig upprymd och nöjd med det jag hade köpt. Att resan till Köpenhamn också var en upplevelse gör det hela än mera berikande.

Hasse